Veckans tema: poesi

Hejsan svejsan bloggen!

Ojojoj mitt andra blogginlägg.. stort! Nu ska jag skriva om andra veckans tema som är poesi.

Jag älskar poesi i alla former! Klassiska dikter, nya dikter, låt texter, allt faller mig i smaken. Jag tycker att verkligen att det är något speciellt med att läsa poesi.

Vad som är så härligt med poesi är att det är så fritt och irrationellt och går sin egen väg. Den följer inga stela lagar och regler utan kan skapa sitt eget sätt att beskriva något. Det är lite som att måla med ord och meningar. Det finns inget rätt eller fel och tanken är att med ord skapa en stämning som annars inte kan nås. Inom poesin är det viktigt att läsaren eller lyssnaren kan bygga upp egna bilder eller associationer.

Jag tycker att poesi är som bäst när man får den uppläst. Det finns en svensk poet som heter Bruno K Öijer som är en mästare på att läsa sina egna dikter utantill på ett mycket dramatiskt sätt. Han fyller hela lokaler som värsta rock stjärnan under stora turneér.

Jag tycker att poesin är härlig för att den är så konstig och naturlig samtidigt. Man kan få uttrycka sig som man vill. Enkelt och lättfattligt eller jätte mysko i meningar så man blir alldeles matt. Men det är just poetiskt vilket för mig är vackert.  Ibland räcker det med ett eller några ord för att beskriva så mycket, kanske en känsla eller en händelse.

Fast poesi kan också vara väldigt tråkigt. Att sätta sig med en dikt av en poet som skriver dikter som man verkligen inte dras till kan vara en av de värsta saker som finns. En mycket populär och känd poet som nog de flesta känner till är Karin Boye. Jag har lite svårt för hennes dikter vilket är mycket tråkigt. Jag kan inte säga varför jag inte dras inte till dem men varje gång jag läser hennes dikter segar hela min hjärna ihop och får mig verkligen att vilja somna. Detta kan så klart vara något som jag inbillat mig men varje gång jag ser hennes namn skriker jag inombords. En dikt som är skriver av Karin Boye som heter Ja visst gör det ont är en typiskt dikt som är skriven av henne som jag verkligen inte tål. Men jag har bestämmt mig för en sak. När jag närmar mig mina sista dagar ska jag tycka om denna dikt.

I en dikt räcker det med att författaren bara skriver några rader som kan tolkas på oändligt många sett. Jag tror inte att man kan säga att en dikt kan tolkas på fel sett. Även om tolkningen inte är den samma som författaren från början ville förmedla är det fortfarande rätt. Men måste enligt mig måste man ha en förklaring till varför man har tolkat poesin på just det sättet. Har man en förklaring till tolkingen finns det inget fel.

Min favorit poet är Bodil Malmsten. När jag läser hennes dikter går det som en rysning igenom mig. Jag kan väldigt lätt relatera till hennes texter och det är precis som om jag själv har skrivet dem. En till  anledning till varför jag tycker om hennes poesi är just för att det är hon som har skrivit dem. Jag tycker att Bodil Malmsten är sjukt cool. Det finns många coola saker med henne men den coolaste saken med henne är att hon är över 60 år gammal och bloggar. När jag blir en 60+ vill jag vara lika cool som Bodil Malmsten. Det har jag bestämmt

Min favorit dikt är skriven av just Bodil Malmsten och kommer från diktsamligen "Damen, det brinner" och heter "Hennes pappa hade en bil". Den dikten är hemsk och jag kan verklign inte påstå att jag känner igen mig med flickan men det är sättet som hon skriver på som gör att jag gillar denna dikten. Hon skriver på ett enkelt sätt som gör att man gärna läser hennes dikter flera gånger.

Jag har läst väldigt många dikter. Dels i skolan men även på min fritid. Jag har min morfar att tacka för att jag tycker om poesi. När jag var liten brukade han ta med mig till klipporna på vårt landställe ute i skärgården där han läste poesi för mig. Jag fick bara sitta och lyssna på dikter som vi tillsammans tyckte om och titta på horisonten. För mig blev detta en trygghet. När jag senare i livet läste en dikt får jag samma känsla som jag fick när morfar läste dikter för mig på klipporna. Därför tycker jag väldigt mycket om dikter.

Jag ska avluta detta inlägget med en dikt som jag själv har skrivit. Det är en dikt på rim om det ämne som det skrivs tusen och åter tusen dikter och sånger om, nämligen obesvarad kärlek.

Min kärlek till dig

Jag vet att det inte går

men min kärlek till dig består

Det känns som ett blödande sår

Min kärlek till dig

Mina vanor går i omloppsbanor 

kring dina vanor

Det är svårt att få dig att förstå 

hur du får mig att må

Kanske måste jag låta den gå

Min kärlek till dig

De grå dagar i mitt liv är så många 

De ensamma kvällarna så långa

De soliga stunderna så svåra att fånga

Jag har väntat sen april

Elva månader och lite därtill

Jag vet vad jag får men inte vad jag vill

Min kärlek till dig

Hur ska jag göra för att klippa alla band

För att våga släppa din hand

Våga titta bort från dig ibland

Jag är så rädd för att falla

Att se dig med dom alla

som får den

Min kärlek till dig